Jag har fått i uppgift att göra en Cultural plunge i min identitets-kurs. Detta innebär att man ska tillbringa en tid i en annan kultur (till exempel folkgrupp, religiös tillställning..) och sedan skriva om sina fördomar och upplevelser. Eftersom jag redan är i en annan kultur än min egen fick jag tillåtelse att skriva om något jag varit med om som påverkat mig här. Jag valde att skriva om att åka kollektivtrafik här och jämföra det med i Sverige. Här är ett litet utdrag ur min uppsats jag håller på att knåpa ihop (dock på svenska, inte översatt den än).

Typiskt svenskt är att stiga på bussen, utan att säga något till busschauffören. Om du har busskort kan du lyckas med detta annars måste du köpa biljett vilket innebär att du måste växla några ord med busschauffören samtidigt som du suckar högt. Jobbigt! Du gör sedan en snabb överblick över bussen och tittar ut vilka säten som är lediga, du vill absolut inte råka hamna bredvid någon. Du intar en fönsterplats (eller så sätter du sig på sätet längst ut så att ingen kan komma in och sätta sig där), lägger väskan på sätet bredvid dig, sätter in dina hörlurar i öronen och tittar ut genom fönstret. Om någon, mot all förmodan, skulle be om att få sätta sig bredvid dig lyfter du irriterat bort din väska från platsen och suckar inombords. Skulle personen i fråga få för sig att börja prata med dig tar du ut dina hörlurar, svarar så kortfattat du kan, sätter sedan in dina hörlurar igen och tittar åt motsatt riktning. Inte för att du vill vara otrevlig utan för att det är sådant du fått inpräntat i huvudet sen barnsben; ”Man ska inte prata med främlingar”.

Väldigt kul uppgift men jag har svårt att koncentrera mig på den när jag har så himla mycket annat som också ska läsas och skrivas inför nästa veckas tentor..


EllieSmellie och jag igår på restaurangen

Nu har gamlingarna gått och lagt sig och jag ska titta på The Bachelor och njuta av tanken på att jag är ledig imorgon!

/Petra